Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 13

Ramadan-2010

Duaa reciteras inte bara för belöning utan själva duaa i sig är för att nå fulländning. Duaa har i sig renande och upphöjande effekt.

 

اللهمّ طَهّرنی فیهِ من الدَنَسِ والأقْذارِ وصَبّرنی فیهِ على كائِناتِ الأقْدارِ ووَفّقْنی فیهِ للتّقى وصُحْبةِ الأبْرارِ بِعَوْنِكَ یا قُرّةَ عیْنِ المَساكین

”O Allah, rena mig i den från förorening och smuts…”

Vi ber Gud att rena oss från förorening och smuts som är smutsen från synd. En troende människa har en god doft och en trotsande olydig har en dålig doft – även om alla inte uppfattar det så har det sin effekt. Precis som i historien där Uways Qarani(RA) hade kommit till Medina för att se Profeten(S) men inte kunde stanna för sin mors skull. Efter att han gått kände ändå Profeten(S) av hans doft och att han varit där.

När människan syndar och är olydig mot Gud, sätter det spår på människan inre och yttre. I riwayat berättas t.ex. att varje synd blir en svart fläck på hjärtat, som med tiden och med mer syndande blir större och kan ta över hjärtat. Då ser och uppfattar människan inte längre verkligheten och den gudomliga sanningen och kommer då bekämpa den!

Så människan måste göra sig ren från synders smuts och förorening och för det be Gud om hjälp och om att Gud ska förlåta ens synder, för att smutsen av dem också ska avlägsnas. Detta är möjligt endast med Guds nåd och barmhärtighet så vi ber Gud att låta oss vara bland de som utför sann tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse) och acceptera vår tawba så som Han uppmanat och lovat [se den heliga Koranen 39:53].

I denna tid vi lever i finns knappt total renhet och allt, speciellt det vi äter är osäker och i shubha (tvetydig). Halal mat spelar roll för acceptansen av duaa och månaden Ramadan är en möjlighet att rengöra vårt inre.

Som det nämns i riwayat blir hjärtat rostigt av synder och smutsen och rosten från hjärtat kan fås bort med istighfar och recitation av den heliga Koranen speciellt vid gryning, och även genom att ta hand om föräldralösa.

 

Och vi ber Gud ”… och skänk mig i den, tålamod över de fastställda bestämmelserna…”

Det som har fastställts och ska ske i Guds bestämmelse, ber vi Gud att skänka oss tålamod inför och låta oss vara belåtna med det och ta emot det med acceptans. Här är det frågan om sådant som enligt Guds visdoms fastslagits och som vårt bästa ligger i fast vi inte är medvetna om det och inte kan se det. Detta förhindrar dock inte duaa och att be Gud om dess förmildrade och om tålamod och att komma ur det så som Gud behagar.

Gud säger i den heliga Koranen ”Och VI kommer pröva er med något av rädsla och hunger och brist i rikedom och…” (2:155). Människan kommer alltså ständigt sättas i svårigheter och utstå prövningar för att utvecklas, renas och öka sin kaliber. De som ”företar tålamod” är dem som klarar sig och lyckas komma ur dessa prövningar segrande enligt versen.

I denna värld har var och en, i grad med sig själv och sin förmåga, bekymmer och prövningar att utstå; det kan skilja sig från person till person men ingen går utan!

En av de lärda brukade säga: den dag då du inte har någon sorg eller bekymmer, ska du veta att din tid snart är uppe.

 

Och vi ber Gud vidare ”… och skänk mig tawfiq till att ha taqwa…”

Om du har levt på ett sätt så att om någon skulle få reda på allt vad du har gjort, skulle det inte göra dig något och du skulle inte skämmas eller bli ledsen, är det varit ett liv levd med taqwa. I en mening innebär taqwa att utföra wajib (det obligatoriska som Gud föreskrivit) och avstå från haram (det förbjudna som Gud förbjudit), och detta för människan till högre höjder och ger henne en ärbar ställning hos Gud, utöver allt annat som Gud skänker en sådan människa. Gud säger: ”Sannerligen är den mest ärade av er hos Gud den med mest taqwa” (den heliga Koranen 49:13)

Månaden Ramadan är ett tillfälle för att öva taqwa (gudfruktighet och fromhet). Ett av fastans bakomliggande orsaker och dess direkta effekter är att få mer taqwa och det hjälper en att ha mer taqwa.

Och vi ber Gud att skänka oss även ”… och sällskap med de goda…” och vikten av umgänge och sällskap har betonats oerhört mycket då det påverkar människan till stor grad.

Det finns även en nära relation mellan taqwa och umgänge med de goda, då en människa med taqwa undviker umgänget av de trotsande som inte har taqwa.

 

Och vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud, under denna dag av Din heliga månad som snart har halvt passerat, att bevilja oss allt detta och mer därtill av vad dina goda gudfruktiga fromma tjänare bett Dig om och DU beviljat för dem ”… med Din hjälp O Ögonfröjden av de utblottade [nödställda och fattiga].”

Inkludera Imamen(AJ) och alla troende syskon, i synnerhet de nödställda, samt alla människor i era böner

 

Duaa Mojir är högst rekommenderat att recitera under 13, 14 och 15:e dagen av månaden Ramadan.

 

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 12

Ramadan-2010

اللهمّ زَیّنّی فیهِ بالسّتْرِ والعَفافِ واسْتُرنی فیهِ بِلباسِ القُنوعِ والكَفافِ واحْمِلنی فیهِ على العَدْلِ والإنْصافِ وامِنّی فیهِ من كلِّ ما أخافُ بِعِصْمَتِكَ یا عِصْمَةَ الخائِفین

”O Allah, pryd mig i den med sitr (förtäckande) och ’afaf (kyskhet)…”

Vi ber Gud att skänka oss dessa två egenskaper och pryda oss med dem. ”Sitr” betyder att täcka för andras synder; det vill säga inte gå runt och avslöja och berätta om vad vi sett personen göra. Det angår inte oss vad andra har för brister. Som vi har i hadith: lyckad är den vars egna brister gör honom upptagen från andras brister. Med andra ord, att vara så upptagen med att se till sina brister och rätta dem att man inte hinner hitta brister hos andra. Även om någon har en brist, säg det inte till någon annan. Det är baktal och det förstör fyrtio dagars handlingar och baktalarens goda handlingar överförs till den baktalades handlingars brev.

Så de som inte har med andras brister att göra, har den bästa prydnaden.

Och vi ber om ”’afaf” som innebär att inte synda och ha kyskhet som gör att vi avstår från synd. Vi ber alltså Gud att förtäcka andras brister, och inte gå runt och avslöja, och avhålla oss själva från synder också.

 

Och vi ber Gud ”… och förtäck mig i den med klädnaden av qonoo’ (belåtenhet) och kifaf (tillräcklighet)…”

”Kifaf” innebär som det är tillräckligt för livets gång. Har man mycket förmögenheter för dig med sig oftast tankemöda medan fattigdom kan det tvinga att sträcka ut handen till andra och be dem vilket för med sig förringning för människan. Så vi ber Gud att ge oss det tillräckligar oss och är tillräckligt för att räcka vårt liv. ”Qana’a” är också att vara belåten och förnöjd med det man har, vilket gör att människan inte nedvärderar sig själv genom att vilja ha mer och det för med sig ärbarhet för människan från Gud. Därför är qana’a den skatten som inte tar slut som Profeten(S) har sagt.

När man bejakar varenda liten nyck av sina begär och lustar, som aldrig tar slut och aldrig mättas utan ju mer de bejakas desto mer vill dem, gör man sig själv till slav för denna värld som fungerar som ett kärr där ju mer man rör sig desto mer sjunker man. Enda boten för nafs (jagets) omättliga begär är qana’a.

 

Vi ber Gud vidare ”… och för mig i den i rättvisa och justhet och trygga mig från allt jag rädds…”

Så vi ber Gud att få oss företa rättvisans väg och vara justa i allt – från vårt tal till vår handlande till vår tänkande till… Har vi rättvisa så förtrycker vi inte – varken oss själva eller andra.

Och vi ber Gud att värna oss och skänka oss trygghet från allt som vi skyr och befarar. Skänka oss skydd och säkerhet så inget hot vågar sig på oss.

 

Och vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud ”… med Ditt värn O DU Värnaren av de rädda” O DU som ger tillflykt till vem som än söker tillflykt hos Dig.

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 11

Ramadan-2010

اللهمّ حَبّبْ الیّ فیهِ الإحْسانَ وكَرّهْ الیّ فیهِ الفُسوقَ والعِصْیانَ وحَرّمْ علیّ فیهِ السّخَطَ والنّیرانَ بِعَوْنِكَ یا غیاثَ المُسْتغیثین

”O Allah, låt godhet [välgärning] vara älskad hos mig i den och…”

Alltså vi ber Gud att låta godhet, goda handling och allt god vara gillad och älskad hos oss och i vår syn. Det är en viktig duaa att be om att vara på ett sätt så man njuter av godhet. Det betyder att själv också själv göra godhet, och hjälpa andra gärna i hemlighet. Det betyder att leva på ett sätt så att inte någons anseende kommer i kläm. I välgärning inte låta hyckleri och uppvisande av sig själv, blanda sig. Ge av det bästa som vi har råd med. Hjälpa närstående och familj i första hand och sen andra. Det har funnits lärda som vidtog försiktighet och sa att man inte skulle skicka zakat Fitriyye till andra städer om det fanns fattiga i ens egen stad.

Att skänka och ge till behövande av det Gud skänkt en, är en av de främsta formerna av välgärning, som räddar människan ur förfall, förutsatt att det skänks för Guds välbehag [se den heliga Koranen 2:195, 2:265, 2:112].

Men om en till synes välgärning görs för att få andras uppmärksamhet så har människan då dels antagit en partner för Gud i den handlingen. Och dels räknas handlingen som hyckleri och förlorar sitt värde, och det ställer dem som Shaitans likar [se 4:195].

Detta medan Gud säger i den heliga Koranen ”… sannerligen älskar Gud de välgörande” (2:195). Så för att vi ska vara älskade av Gud, ber vi Gud låta välgärning vara älskad av oss.

 

”… och låt fosooq (försyndelse) och olydnad vara hatad hos mig i den…”

Olydnad är när människan överträder Guds lagar och syndar. När människan insisterar i sitt överträdande och synd, kallas den fasiq då den fortsätter i sin olydnad. Och det är båda dessa tillstånd vi ber Gud att låta finnas ett ogillande och hat mot inom oss.

Gud talar i den heliga Koranen om just denna motbjudande känsla och hat mot kufr (otro), fosooq och ’osyan (olydnad) som Han låter infinna sig hos troende och dessa är de som går vägen av utveckling i välgång [se 49:7].

 

”… och förbjud för mig i den [Din] vrede och eld…”

Guds vrede och eldens straff drabbar de som ägnar sig åt olydnad, vilket innebär otacksamhet mot Hans välsignelser och leder till Guds vrede och straff. Gud säger i den heliga Koranen att Han inte bestraffar om man visar tacksamhet och tror, det vill säga använder Hans välsignelser enligt Hans välbehag och i Hans väg inom ramarna Han angett. Snarare belönar Gud dessutom för detta. Vill man vara trygg från Guds straff innebär det att företa taqwa (gudfruktighet och fromhet) och undvika Hans olydnad.

 

Och vi Dig O Gud om detta ”… med Din hjälp O DU Undsättaren av de nödställda” för utan Din hjälp kan jag inte uppnå något av detta. I riwayat följer i en liknelse att Gud sagt: den som tar ett steg mot mig, kommer jag till Honom springandes. Så vi får inte förlora hoppet om att kunna nå för att Gud står där redo för att ta vår hand; men vi måste också ta det där steget för att se Guds hjälp. O vår älskade Herre Gud, som vem än säger till Dig ”ge mig tillflykt”, DU ger; ta vår hand och släpp oss aldrig vid Din älskade Profeten(S) Mohammad och hans Ahl al-Bait(A).

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 10

Ramadan-2010

اللهمّ اجْعلنی فیهِ من المُتوكّلین علیكَ واجْعلنی فیهِ من الفائِزینَ لَدَیْكَ واجْعلنی فیهِ من المُقَرّبینَ الیكَ بإحْسانِكَ یاغایَةَ الطّالِبین

”O Allah, låt mig i den vara utav de förlitande på Dig…”

När Profeten(S) frågade Jibrail(A) om innebörden av tawakkul, Jibrail(A) svarade: ”Innebörden av tawakkul är att människan får övertygelse om att nytta och skada, skänk och tillbakahållande är inte i folks händer och hopp ska inte sättas till dem, och när tjänaren når denna kännedom så att han endast handlar för Gud och sätter sitt hopp endast till Gud, rädds inte av någon annan än Gud och förlitar inte sig på annan än Gud och hoppas bara på Guds givmildhet; det är tawakkul till Gud” (Bihar al-Anwar volym 68 s 138 hadith 23).

En person frågade Imam Ridha(A) om vidden och gränsen av tawakkul och Imamen(A) svarade: ”[Tawakkul är] att du [med Gud som stöd] inte ska frukta någon annan än Gud…”

Allt i denna värld och nästa, och allt i världen, verkar enligt Guds order. Närhelst Han vill något, sker det och hela världen lyder under Hans befall [se den heliga Koranen 3:154 och 2:116-117]. Så vad än människan vill göra, behöver hon förlita sig på Gud för det och ta Hans hjälp. Imam Ali(A) säger i NahjulBalagha: ”Den som gör tawakkul till [förlitar sig på] Gud, gör Gud honom tillräcklig; och den som ber Honom, Han skänker honom; och den som utlånar till Honom [genom att skänka av de förmögenheter Han fått till behövande], återgäldar Han [hans skulder]; och den som tackar Honom, Han belönar honom.” Gud säger också i den heliga Koranen: ”Så om du bestämt dig så förlita dig på Gud; sannerligen älskar Gud de förlitande [på Honom]” (3:159).

 

Vi ber Gud vidare ”… och låt mig i den vara utav de segrande [frälsta] hos Dig…” De segrande innebär de lycksaliga som frälsts, vilka är de som lytt Gud och som Han låtit inträda Hans barmhärtighet och avlägsnat från Hans straff [se den heliga Koranen 6:15-16]. Lydnad av Gud, är också utav tjänarens nöjdhet och acceptans av Guds bestämmelse och påbud, vilket medför Guds nöjdhet över tjänaren och därmed frälsning och lycka.

 

Vi ber Gud också ”… och låt mig i den vara utav de nära till Dig…” Gud förbjude att vi skulle leva på ett sätt så att Gud skulle köra bort och avlägsna oss från Sin barmhärtighet.

De närmaste till Gud och de som når högre ställning är de som företar taqwa (gudfruktighet och fromhet), då Gud i Koranen angett taqwa som ett mått för anseende hos Sig; ”Sannerligen är den mest ärade av er hos Gud, den med mest taqwa” (den heliga Koranen 49:13). Och denna ställning går inte att nå utom med följet av de som föregått på denna väg och nått den och är Guds närmaste – Profeten(S) och Ahl al-Bait(A); må vi vara deras följe inshaAllah.

 

Och vi ber Dig O vår Herre och Gud om allt detta ”… vid Din favör O DU Ändamålet av de förfrågande…” Så vi kapar vårt hopp från alla håll och sätter vår tillit endas till Dig för att nå Dig.

Om du vill veta om din duaa accepterats eller inte; återgå till ditt hjärta och se efter om någonstans i något hörn av det, du fortfarande hoppas på något från annat håll eller inte. Se efter om du har förlorat hopp helt på allt och alla och inte ens har en blick på någon annans förmåga eller hopp att någon kanske gör något. Gud har sagt i en hadith: ”Jag svär vid Min ära och majestät att kapa hoppet av den som hoppas på annan än Mig.” (Kafi volym 2 s 66)

 

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 9

Ramadan-2010

اللهمّ اجْعَلْ لی فیهِ نصیباً من رَحْمَتِكَ الواسِعَةِ واهْدِنی فیهِ لِبراهِینِكَ السّاطِعَةِ وخُذْ بناصیتی الى مَرْضاتِكَ الجامِعَةِ بِمَحَبّتِكَ یا أمَلَ المُشْتاقین.

”O Allah, låt i den för mig vara en andel av Din omfattande barmhärtighet…”

Vad måste vi göra för det här önskemålet ska beviljas? Om vi vill omfattas av Guds barmhärtighet måste vi också förbarma oss över andra och hjälpa andra som vi förmår göra något för.

Om du har möjlighet att hjälpa andra och själv skänka, kan göra det. Men den som inte har själv råd att skänka men har anseende eller trovärdighet bland andra, kan satsa det och skänka genom att få andra som har råd att skänka.

Till och med att förbarma sig över djur – t.ex. mätta ett hungrigt djur – gör att Gud förbarmar sig över dig som vi har i återberättelser.

Så att be Gud är viktigt men vi behöver också se till villkoren och handla utefter det vi ber om. Vi behöver göra vår del så kommer Gud göra Sin; inte bara ber Gud med ord utan be tillsammans med handling i samma riktning.

 

Vi ber Gud också ”… och vägled mig i den till Dina klara tecken…” Vad är det för vägledning vi ber Gud om? Gud säger i den heliga Koranen: ”Och Gud vägleder den Han vill till Sirat al-mostaqim (den raka vägen)” [se 2:213]. Och vad är Sirat al-mostaqim? Gud säger: ”Och sannerligen är Gud min Herre och er Herre så dyrka Honom; detta är Sirat al-mostaqim” [se 19:36]. Och hur ska vi komma åt den här Sirat al-mostaqim och veta hur vi ska dyrka och vara Guds tjänare? Genom Guds ”klara tecken” som är inget annat än den heliga Koranen och Ahl al-Bait(A). Gud säger: ”Det är Boken; det finns ingen tvekan i den; vägledning för de gudfruktiga” [se 2:2] och Profeten(S) har i hadith Thaqalayn sagt: ”Jag lämnar bland er två värdefulla tyngder – Guds bok och min ätt Ahl al-Bait; de kommer inte skiljas åt till dem anländer hos mig vid fontänen; så länge ni håller fast vid dem så kommer ni aldrig att vilseledas.”

Så vi ber Gud på denna dag att hjälpa oss till följet av Koranen och Ahl al-Bait(A) och vägleda oss på den raka vägen Sirat al-mostaqim.

 

Vi ber Gud ”… och ta min panna till Ditt omfattande välbehag…” och för mig mot det som medför Din nöjdhet över mig. Trots olydnad är vi tillbaka hos Dig och ber Dig att föra oss mot det som får Dig nöjd med mig; en genomgripande nöjdhet.

Vi ber Gud att ta vår panna och föra oss mot Sitt välbehag. Pannan är det som förs i sojood inför Gud och manifesterar underkastelse inför Honom. När Guds tjänare gör sojood inför Honom underkastar och överlämnar han sig till Gud och ser sig som obetydlig och förringad inför sin Herre. I riwayat anges också att sojood är det bästa tillståndet som en tjänare kan befinna sig i inför Gud. Så vi ber Gud att låta vår panna endast vara plats för sojood inför Hans helgade väsen och inte Shaitans genom att lyda denne djävul.

Guds välbehag och nöjdhet är största av lyckor för människan för att Gud blir nöjd med Sin tjänare då den är lydig och underkastar sig och med det följer alla Hans befallningar och uträttar rätten av att vara Hans tjänare. Då förverkligas Guds alla löften som Han utlovat i Koranen för Sina lydiga tjänare, vilket sker utav Guds nöjdhet. Således är Guds nöjdhet den mest omfattande av Hans välsignelser.

 

Och vi ber Dig om allt detta O Gud ”… vid Din kärlek O de längtandes Hopp.” Vi ber Dig O DU vår Herre som älskar Dina tjänare mer än en mor älskar sitt barn.

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 8

Ramadan-2010

اللهمّ ارْزُقنی فیهِ رحْمَةَ الأیتامِ وإطْعامِ الطّعامِ وإفْشاءِ السّلامِ وصُحْبَةِ الكِرامِ بِطَوْلِكَ یا ملجأ الآمِلین

”O Allah, skänk mig i den förbarmande över föräldralösa…”

Vi ber Gud ge oss tawfiq under månaden Ramadan och göra det till vår rizq att vara vänliga och ta hand om föräldralösa. Hjärtat rostar av synder och olydnader vi begår och blir dyster. För att få bort rösten måste vi polera hjärtat med lydnad bl.a. genom istighfar så mycket som möjligt, genom att recitera den heliga Koranen speciellt vid gryning, och genom vänlighet och hjälpande av faderlösa.

Det är en av Islams främsta befallningar och alla muslimer ska göra allt de kan i den frågan. Imam Ali(A) säger: ”Gud, Gud, om föräldralösa; låt inte de ibland vara mätta och ibland hungriga och deras rättigheter berövas medan ni finns.”

I riwayat anges ”stryka deras huvud” och vad man än kan göra för dem är värdefullt. Men en rik som har möjlighet kommer inte få sitt hjärta polerat bara av att le och stryka ett föräldralöst barns huvud. Tvärtom. För den kan göra mycket mer och har den ren avsikt kommer den åtminstone se till deras ekonomiska behov. Goda handlingar kan göras både öppet och i hemlighet och båda har sina fördelar och belöningar. Det är värt mycket att hjälpa andra mellan sig själv och Gud, utan att andra får veta. Men det är också värt mycket att hjälpa andra öppet som ett sätt att göra amr bi-l-ma’roof (mana till det goda) och uppmuntra andra att också göra gott.

 

Och vi ber Gud att hjälpa oss ”… bjuda på mat…” som i sig är en viktig sak. Under månaden Ramadan kan det vara att ge iftar, vilket är högst rekommenderat; även om det skulle vara med en halv dadel eller en klunk vatten enligt Profetens(S) hadith. Men det kan också vara att bjuda mat till behövande och fattiga både månaden Ramadan och andra tider året om i Guds väg.

Profeten(S) har redan inför månaden Ramadan i sin khutba under månaden Sha’ban manat till detta och angett som dess belöning: ”Vem än i denna hela månad ger iftar till en fastande, kommer på domedagen då fötterna halkar på Sirat, kommer hans fötter inte att halka.” Någon frågade då: ”vad om man inte kan ge så mycket att de mättas?” Profeten(S) svarade: ”Även om med en halv dadel eller en klunk vatten för att komma ifrån elden, gör det.”

 

Och vi ber vidare Gud att kunna ”… sprida as-salam…” som enligt en hadith från Imam Baqir(A) Gud älskar. Alltså att hörbart högt hälsa salam och besvara likaså på ett sätt som den som hälsat uppfattar svaret. Om ”salam” krockar – båda säger samtidigt – båda måste svara varandra.

Hälsa salam är mustahab (rekommenderat) för den som inleder och med högre belöning, men wajib (obligatoriskt) att besvara. Dock finns det hadither som betonar vikten med att inleda med salam väldigt mycket. [se även den heliga Koranen 24:61]

Salam ska helst besvaras på bättre sätt, det vill säga om någon säger ”salam” svara med ”salam alaykum”, om de säger ”salam alaykum” svara med ”salam alaykum wa rahmatollah”, om de säger ”salam alayum wa rahmatollah”, svara med ”salam alaykum wa rahamatollah wa barakatoh” o.s.v. [se även heliga Koranen 4:86]

 

Och vi ber Gud om ”… umgänge med de ärbara [generösa] …” som är väldigt viktigt då vänskap och umgänge med andra får olika egenskaper och förfaranden att överföras till människan. På grund av hur mycket det påverkar har Islam betonat att vara noggrann med sitt umgänge. Genom att umgås med ärbara, generösa, lärda, visa, dygdiga, välgörande människor kommer de egenskaperna smitta av sig till en.

Vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud ”… vid Din ynnest, O DU Tillflykten av de hoppfulla.”

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 7

Ramadan-2010

اللَّهُمَّ أَعِنِّی فِیهِ عَلَی صِیامِهِ وَ قِیامِهِ وَ جَنِّبْنِی فِیهِ مِنْ هَفَوَاتِهِ وَ آثَامِهِ وَ ارْزُقْنِی فِیهِ ذِکرَک بِدَوَامِهِ بِتَوْفِیقِک یا هَادِی الْمُضِلِّین

”O Allah, hjälp mig i den över dess fasta och dess nattvaka…”

Vi ber Gud hjälpa oss för att kunna fasta och upprätthålla fastan. Om Gud hjälper oss så kommer vi inte märka varken trötthet eller hunger, eller tröttheten i dyrkan. Då kan du recitera duaa Abu Hamza Thumali och inte bli trött.

En av de lärda berättar att han en gång kom till de troendes Mästare, Imam Alis(A) helgedom i Najaf. Där såg han att en skara stod i bön och i qonoot av salat Witr reciterade duaa Abu Hamza och grät. Han säger: jag räknade dem; de var 70 personer som reciterade tillsammans och utantill och med hjärtlig närvaro.

Den anda som folk hade och hur de dyrkade utan trötthet; och hur orkeslöst och utan glädje det kan vara för oss?! Man tittar hela tiden efter, på slutet av duaa, för att se när den ska ta slut eller hur lång är kvar.

Ha själslig kraft att vakna i gryning och dyrka, vara pigg och ha den hjärtliga närvaron och villigheten; det behöver Guds hjälp.

 

Vi ber Gud vidare ”… och få mig att undvika dess snubblande och snedsteg [synder]…” under månaden Ramadan. Det är verkligen olyckligt om vi syndar i den här månaden. Att man fastar men ens tunga baktalar eller man gör annat man inte bör. Om vi vill att fastan ska ha mer påverkan på oss, då behöver det vara mer än en allmän fasta. Vi vill ha den speciella fastan där våra lemmar också fastar.

Och om vi fastar det speciellaste fastan, så att endast Gud finns i hjärtat och allt är för Gud, då, i slutet av månaden Ramadan kommer din själ ha gått upp vikt.

 

Vi ber också Gud ”… och skänk mig i den, Din thikr (hågkomst) med dess varaktighet…”

Thikr betyder både hågkomst och att minnas Gud i hjärtat och även att upprepa thikr i ord med tungan. Det huvudsakliga är att hjärtat är med också och minns Gud, men thikr med tungan är också viktig och rekommenderat. Upprepa thikr med tungan kan också få med hjärtat ibland. Vi har exempelvis speciella thikr för varje dag i veckan och under heliga månader där det gärna ska upprepas ett bestämt antal gånger. Vi har också dagliga thikr som är rekommenderade hela tiden och i alla tider.

Så vi ber Gud att hela tiden, i allt, minnas Honom. När vi går, sitter, står, ser, äter, tänker o.s.v. och aldrig hamnar i ghafla (försummelse). Att vi alltid ser oss i Hans närvaro.

Vi har hadith att: ingen fågel fångas av jägare, utom när den försummat Guds thikr.

Gud säger i den heliga Koranen att alla har sin thikr men vi förstår inte [se 17:44]. Allt och alla har sin thikr. Berg, hav, jord, träd, djur, partiklar och alla har sin thikr. Så hur ska det vara för människan som kan komma Gud näramre?!

 

Och vi ber Gud att skänka oss allt detta ”… med Din tawfiq O DU Vägledaren av de villfarna”. Vi ber Gud att ge oss tawfiq, för det går inte utan Hans tawfiq. Om inte Gud ger tawfiq kommer det inte hända. Må Gud skänka oss tawfiq till Hans ständiga hågkomst inshaAllah.

Tillit till Gud

umbrella4

Det var länge sedan det regnade i byn. Folket bestämde sig för att recitera en specifik åkallan för regn. De tog sig till byns lärd och bad honom att bestämma en specifik tidpunkt för reciteringen. Den lärde sade: ”Återvänd till era hem och samlas imorgon barfota utanför byn.” Folket återvände till sina hem och dagen efter, vid den bestämda tidpunkten, samlades dem utanför byn i väntan på att recitera åkallan. Den lärde, som var på plats, tittade på samlingen och uppmärksammades av en liten pojke som hade tagit med sig en paraply. När han såg den lille pojken lämnade han samlingen och vände sig om för att återvända till sitt hem. Folket blev chockade och stoppade honom och frågade: ”Varför ska du inte recitera åkallan för?” Han svarade: ”Eftersom bland alla er är det endast den där lille pojken med paraplyn som har riktig tillit till Gud. Han har kommit hit och har en fullständig tillit om att Gud kommer höra på våra böner, således tagit med sig en paraply. Samma tillit ser jag inte hos någon annan bland er.

Hur mycket tillit har vi till Gud egentligen?

Ensamhet

13757886-KrRPu

Har vi någonsin känt ensamhet?

Människan har ett grundbehov av att få uppleva kärlek. Vi lever bland folk, föräldrar, make/maka, barn och vänner, och den kärlek man får av de nära och kära runt oss gör att vi blir lyckliga. Behovet som vi har av att känna oss uppskattade, känna att vi kan prata ut med någon, känna att någon finns i vår närhet uppfylls.

Men vad händer om alla de nära dig skulle bryta relationen med dig eller en dag skulle försvinna. Då står man där, alldeles ensam och kanske förvirrad. Man kommer ha ett tomrum inom sig som behöver fyllas. Detta tomrum kan vara väldigt svårt och fylla och det är kanske därför så många hamnar i depression, självmordstankar eller förlorar hoppet om livet.

Men många inser då att de har Allah(SWT), någon som alltid har funnits där och så länge Allah(SWT) finns så behöver man ingen. Han är den som kommer få dig känna uppskattad, Han är någon du kan prata med när du än önskar och Han är och har alltid varit närmast dig.

[50:16] VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.

Men frågan är då, hur kommer det sig att alla inte finner denna närhet och komfort i sin Herre då vi blir ensamma?

Om vi återgår till de människor som vi har en nära relation med, så har vi byggt upp en relation, en närhet, en kärlek. Detta oberoende om det är din moder eller din vän. Sen är vissa relationer naturligt närmare. Men har vi byggt en sådan relation med vår Skapare? Tänker vi på Honom, längtar vi efter Honom, pratar vi med Honom, suktar vi efter Honom? Då allt är frid och fröjd så är Allah(SWT) oftast sekundärt, hur kan vi då förvänta oss att vi kommer honom närmast då vi inte har någon annan.

Detta är en välsignad månad då vi är inbjudna som Hans gäster, låt oss ta tillfället i akt och skapa en relation med vår Herre så att Han är det som jämt och ständigt kommer först i våra liv. Låt oss även ta tillfället i akt och be för Hans älskade(AJ) återkomst.