Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 19

Ramadan-2010

اَللّـهُمَّ وَفِّرْ فیهِ حَظّى مِنْ بَرَکاتِهِ، وَسَهِّلْ سَبیلى اِلى خَیْراتِهِ، وَلاتَحْرِمْنى قَبُولَ حَسَناتِهِ، یا هادِیاً اِلَى الْحَقِّ الْمُبینِ

”O Allah, öka i den min andel av dess välsignelser…”

Vi ber Gud inte bara om dess välsignelser utan att utöka det för oss så att vi får ut mer av månaden Ramadans välsignelser. Utav månaden Ramadans välsignelser är just recitation av den heliga Koranen och duaa, hjälpa andra särskilt de nära behövande och faderlösa, göra istighfar och gråta över svårigheten av döden och vad som väntar efter döden. Tänker vi ens på döden? Eller är vi helt uppslukade och sjunkna i världen att vi inte ens riktigt inser att det är en verklighet som precis står runt hörnet?!

 

Och vi ber Gud ”… och underlätta min väg till dess godheter [att göra goda handlingar]…” En av de godheter som är rekommenderade under månaden Ramadan är att ge iftar till folk. Speciellt de behövande och de närmaste utav släkt och grannar har företräde. En del fattiga ber om hjälp själva men det finns också många som är behövande men utav sin kyskhet inte visar så som Gud beskriver dem i Koranen [se 2:273]. De som kan hjälpa har ändå ett ansvar att försöka söka och hjälpa dessa.

I en riwayat återges att en av våra Imamer(A) klandrade en person att: varför har du inte vetat om din fattiga grannes tillstånd? Personen svarade: jag visste inte. Imamen(A) sa: jag klandrar dig för att du inte visste; hade du vetat och inte hjälpt, hade du varit otroende.

Så recitera Koranen och tillbedja Gud mycket i duaa är på sin plats; men det täcker inte alla aspekter utan man måste se till att hjälpa andra – vilket i själva verket är praktiseringen och effekten av Koran och duaa i handling. När handling medföljer Koran och duaa; det är då de som verkligen tror och handlar utefter det utskiljer sig.

 

Och vi ber Gud ”… och beröva mig inte acceptansen av dess välgärningar [belöningar]…” och låt mig få belöningarna för det goda jag gör. Med andra ord, så att jag inte gör något som förstör och bränner bort belöningarna för mig. Enligt hadith förstör exempelvis baktal hela fyrtio dagars handlingar och får ens goda handlingar att föras över till den baktalade.

Människan kan under sin livstid, p.g.a. synder som hon begår, orsaka att berövas från belöningarna av en del goda handlingar som egentligen varit accepterade. Synd är som en slöja som tjänaren låter hamna mellan honom och hans Herre. Det är som en svart prick på hjärtat som om inte åtgärdas och suddas – genom tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåte) och istigfar och att inte återgå till synden och återgälda det – kan växa och komma att svärta hela hjärtat. Ett svart hjärta kommer inte kunna kontakta sin Herre och länkas till Honom och den som avlägsnas från Gud kommer inte kunna utföra något gott. Så vi ber Gud med hela vårt väsen, vid den klara religionen som Han sänt för oss och väglett oss till, att avlägsna oss från synder och vägleda och välsigna oss till att utföra välgärningar som Han accepterar och bevarar för oss inshaAllah.

 

Och vi ber Dig O vår Herre och Gud ”… O DU Vägledaren till den klara sanningen” Den klara sanningen är i själva verket Ahl al-Baits(A) wilayat. Hur mycket behöver vi inte tacka Gud för att ha låtit oss vara följe till sanningens religion och Imam Alis(A) shia?! Det i sig är en oerhörd välsignelse som om vi spenderar hela våra liv i tillbedjan, kommer vi inte kunna tacka Gud nog för.

Så vi ber Gud att hjälpa oss verkställa det goda av handlingar som kommer vår väg och ta vara på tillfällen som uppstår och avsikter till det goda, vilket vi inte kan göra utan Guds hjälp. Detta för att även Shaitan sitter i bakhåll och kommer försöka förstöra varhelst han kommer åt längs hela vägen och processen.

Imam Sadiq(A) säger: ”Den som vill göra något utav godhet, låt den skynda; för varje god handling som försenas har Shaitan kastat en blick i”.

Imam Sadiq(A) säger också: ”Om du vill göra någon godhet så försena den inte, så kan hända att Gud den Ärade den Majestätiske, dess Herre, tittar på tjänaren och det medan han är i något av lydnad så Han säger: vid Min ära och vid Mitt majestät, kommer jag inte bestraffa dig efter detta någonsin.” Det omvända gäller likaså; om Gud, Gud förbjude, skulle se på sin tjänare i en synd eller ond handling och svära att aldrig förlåta.

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 18

Ramadan-2010

اللهمّ نَبّهْنی فیهِ لِبَرَكاتِ أسْحارِهِ ونوّرْ فیهِ قلبی بِضِیاءِ أنْوارِهِ وخُذْ بِكُلّ أعْضائی الى اتّباعِ آثارِهِ بِنورِكَ یا مُنَوّرَ قُلوبِ العارفین

”O Allah, uppmärksamma mig i den till välsignelsen av dess gryningar…”

Vi ber Gud att uppmärksamma oss och få oss inse välsignelserna av gryningstider, speciellt i månaden Ramadan, så att vi tar vara på dem. Oftast är vi inte uppmärksamma på vikten av gryningstid och gryningarna passerar utan att vi utnyttjar dem; och det gäller hela året. Gryningstid är bl.a. värdefullt då de flesta är i slummer och försummelse och endast få ägnar sig åt dyrkan och Guds lydnad med glädje under dess stunder. Vi ber Gud om att vara utav ”… och de sannfärdiga och tillbedjande och skänkande och de som gör istighfar i gryningar” (den heliga Koranen 3:17)

De är så värdefulla att även om man är sjuk eller inte kan fasta av andra anledningar, ska man ändå försöka stiga upp till gryningarna. Gryningstid är allmänt en väldigt speciell tid och det är rekommenderat att går upp och vara vaken på gryningarna och utsätta sig för dess välsignelser.

En av de viktiga duaa vi kan be om då är att be Gud att inte låta oss dö stumma och om ett gott slut, att låta oss kunna yttra shahadatayn (vittna om Tawhid och Profetskap) innan vi dör och kunna svara på änglarna som utfrågar oss om vem vår Gud är, vem vår Profet(S) är och vem vår Imam(A) är, första begravningsnatten. Recitera duaa ’Adila är rekommenderat för detta då Shaitan kommer att försöka stjäla vår tro in i sista stund.

Vi ber Gud just under månaden Ramadan om att få del av dess gryningar även då vi missat välsignelserna av gryningarna resten av året. Månaden Ramadans gryningar blir då både ett tillfälle att kompensera och en dörr till att under resten av året också börja ta vara på gryningstiden.

 

Och vi ber Gud ”… och lys upp i den mitt hjärta med upplysningen av dess ljus…” som är ljuset av vägledning som leder människan till frälsning. Våra hjärtan är rostiga och våra ögon och öron och lemmar har förorenats med synd. Vi ser, hör, uppfattar, handlar och känner inte klart genom dimman av smuts som synder, brister och felsteg orsakar. Vi har svårt att dyrka och har inte samma glöd och entusiasm som i unga år eller början av vägen av samma anledning. Så vi ber Gud att ta bort allt smuts och lysa upp våra hjärtan med Sin väglednings ljus inshaAllah så vi må vara utav ”Allah är förmyndaren av de vilka antagit tron; Han för dem ur mörkren till ljuset…” (den heliga Koranen 2:257)

 

Och vi ber Gud ”… och ta alla mina lemmar till följet av dess spår…” så att vi välsignas och utför alla dess handlingar och får del av alla dess välsignelser, effekter och belöningar.

Vi gör alltså en slags tawakkul (sätter vår tillit till Gud) så att Han ska ge oss tawfiq (lycka och framgång) till det bästa av denna dag, och varje dag, då Gud är allvetande och känner till vårt inre och yttre och vet hur Han ska vägleda Sina tjänare.

Så vi ber Gud att i allt följa Hans spår med hela vår existens och med alla lemmar så att de höjs upp i total utfattighet inför Dig O Gud och går i Din riktning och används i Din väg inshaAllah.

Syskon, höj båda händer högt i duaa som en insisterande fattig som inte har någon annan och inte ger sig förrän Gud beviljar så Gud beviljar snabbare inshaAllah – i synnerhet ankomsten av vår väntade Imam(AJ).

 

Och vi ber Dig O vår Herre och Gud om allt detta och allt som Dina goda tjänare bett om, och vi ber Dig om vår ledare och Imam(AJ), på Din Wali Imam Alis(A) natt ”… vid Ditt ljus O DU som lyser upp hjärtan av de som har kännedom.”

 

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 17

Ramadan-2010

اللهمّ اهْدِنی فیهِ لِصالِحِ الأعْمالِ واقْـضِ لی فیهِ الحَوائِجَ والآمالِ یا من لا یَحْتاجُ الى التّفْسیر والسؤالِ یا عالِماً بما فی صُدورِ العالَمین صَلّ على محمّدٍ وآلهِ الطّاهِرین

”O Allah, vägled mig i den till det goda av handlingar…”

Vi ber Gud att vägleda oss och hjälpa oss utföra goda handlingar i synnerhet under månaden Ramadan, så vi gör en kraftansträngning och inte låter tiden rinna iväg och spenderar den endast i mat och vila. Recitera Koran och duaa själv, speciellt i gryning, och be Gud med dessas höga innebörd för att växa under månaden Ramadan då läget är mer förberett och allt gott ger tusenfaldig effekt. Be Gud att inte rätta oss inte med Sitt straff och svårigheter som Imam Sajjad(A) ber Gud i duaa Abu Hamza Thumali. Många gånger hamnar människan i så djup försummelse att inget annat än straff har chans att väcka henne och rena hjärtat från det tjocka lager rost som satt sig på den. Mycket av de olyckor som drabbar människan beror på hennes egna handlingar, synder och felsteg.

 

Och vi ber Gud ”… och bevilja för mig i den mina önskemål [behov] och förhoppningar…” Det är viktigt att sätta allt hopp till Gud och inte hoppas på någon annan när man ber Gud om sina legitima önskemål. Att göra tawassul och be Gud vid Hans framstående tjänare, framförallt Profeten(S) och Ahl al-Bait(A), och låta dem medla för dig till Gud är ett hjälpmedel att ta till. Gör tawassul vid Seyyeda Narjis(A) som är Imam Mahdis(AJ) mor, så att hon medlar hos sin son som lyssnar på sin mors vilja.

 

Vi ber Dig O vår Herre och Gud ”… O DU som inte behöver förklaring eller fråga, O DU Vetande om vad som finns i skapelsernas hjärtan, skicka Dina välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans rena hushåll.” Vi ber O DU som vet allt redan vid Profeten(S) och Ahl al-Bait(A) som också dem vet allt redan.

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 16

Ramadan-2010

 اللهمّ وَفّقْنی فیهِ لِموافَقَةِ الأبْرارِ وجَنّبْنی فیهِ مُرافَقَةِ الأشْرارِ وأوِنی فیهِ بِرَحْمَتِكَ الى دارِ القَرارِبالهِیّتَكِ یا إلَهَ العالَمین

”O Allah, skänk mig tawfiq i den till att överenskomma [samsas] med abrar [de goda, ständigt välgörande]…”

Gud har i den heliga Koranen nämnt femton av abrars egenskaper: 1. Tro på Guds enhet och enhetlighet (tawhid) 2. Tro på domedagen 3. Tro på änglarna 4. Tro på Koranen 5. Tro på profeterna(A) 6. Ren niyya (avsikt) för Guds välbehag 7. Skänkande utav sina förmögenheter till anhöriga 8. Hjälpa och omhändertag föräldralösa 9. Hjälpa fattiga 10. Hjälpa förbipasserande som behöver hjälp 11. Frige slavar 12. Uträtta och upprätthålla bönen 13. Skänka zakat (förmögenhetsskatt) till de berättigade 14. Hålla löfte 15. Sabr (tålamod och uthållighet) inför svårigheter och prövningar

Och alla dessa egenskaper går hand i hand och kompletterar varandra [se den heliga Koranen 2:177].

Vi ber Gud att låta oss luta åt dessas håll, gilla vad de gör, hålla med dem och följa med dem. Alltså leta efter det goda, som följer Gud och hjälper Hans skapelse, i alla sammanhang och utifrån det hålla med och följa med de goda som går på den banan och har det som sitt förfarande.

Hawariyyoon – profeten Isas(A) följeslagare – frågade honom: med vem ska vi umgås? Profeten Isa(A) svarade: med den vars skådande påminner er om Gud, med den vars logik [yttrande] ökar er kunskap, med den vars handling ökar er benägenhet för nästa värld.

Umgås med en som är andligt ett steg högre än dig själv, för du kommer dras åt samma håll.

 

Och vi ber Gud ”… och få mig undvika i den sällskapet av de onda…”

Det onda är allt dåligt och syndfullt som Shaitan kallar människan som den uppenbara fiende han är. De som följer Shaitan och hans illvilliga viskningar, som alla är olydnad av Gud och överträdelse mot Hans föreskrifter, är de onda och Shaitans följe. Vi ber Gud på denna dag att avlägsna oss från umgänge, följe, vänskap eller ens gillande av Shaitan och alla som följer hans väg av överträdelse och orsakar ont och uselhet och sår splittring.

 

Och vi ber Gud ”… och ge mig boning vid Din barmhärtighet i den rofyllda boningen [paradiset].” För att nå denna rofyllda boning behöver människan inskaffa sig de godas egenskaper och avlägsna de ondas egenskaper från sig. Med andra ord behöver människan skiljas sig från Shaitan och avlägsna sig från hans väg och gå åt Guds håll och ta efter Hans tjänare.

 

Och vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud ”… vid Din gudomlighet O världarnas Herre” Vi ber Dig O Gud som vi inte har någon annan än, O DU som är vår Gud och vår enda tillflykt och undsättare. Hur ska vi utstå avståndet från Dig och vad ska vi ta oss till annat än till Dig?!

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 15

Ramadan-2010

اللهمّ ارْزُقْنی فیهِ طاعَةَ الخاشِعین واشْرَحْ فیهِ صَدْری بإنابَةِ المُخْبتینَ بأمانِكَ یا أمانَ الخائِفین

”O Allah, skänk mig utav rizq i den lydnaden av de underkastade [ödmjuka]…”

För att förstå vilka ”khashe’in” (de ödmjuka som underkastar sig Gud) är, och vad khoshoo’ (underkastelse) står för, kan det vara utav hjälp att se vilka ”motakkabberin” (de högmodiga) är och vad takabbor (högmod) som är dess motsats står för.

Den högmodige är den som ser sig själv och sin åsikt och tycke, vara mer värd och viktigare än andras och därmed håller fast vid sin åsikt, och insisterar och envisas med den utan logisk grund. När en sådan person möter motstånd kan den ta till hårdhandskar och med dispyt försöka få sin vilja igenom. Det leder till dåligt beteende mot andra för att sätta sitt eget ord över andras. En sådan person kan inte ha nytta av varken logiska anledningar eller andras råd, för att den vägrar lyssna eller ta till sig av det som sägs eller dra lärdom.

Imam Ali(A) talar om detta i NahjulBalagha och tillkännager Shaitan som” ledaren och föregångaren av de högmodiga” och retoriskt frågar: ”… Ser ni inte hur Gud på grund av Shaitans högmod [egenkärlek och självhävelse] förringade honom, och för hans övermod nedsatte och förnedrade honom?! Så Gud fördrev honom i denna värld och förberedde helvetets eld för honom i nästa värld.”

Så förringning, nedsättande och förnedring, fördrivande och slutligen helvetets eld är vad som väntar de som följer högmodets spår i följet av Shaitan.

Khashe’in och khoshoo’ är motsats till motakabberin och takabbor.

 

Och vi ber Gud ”… och vidga i den mitt bröst med vidgandet av mokhbetin [de gudfruktiga ödmjuka]…”

Mokhbetin är de ödmjuka som endast underkastar sig inför Gud, vilket är en av de gudfruktiga fromma troendes främsta egenskaper. Dessa är de som spenderar dag och natt i taqwa och Guds hågkomst; vilket vi ber Gud att skänka oss och vidga vårt bröst så som dessa gudfruktiga ödmjuka har vidgat bröst.

Imam Ali(A) beskriver egenskaperna av den troende som så: ”i sin religion stark, vänlig och långseende, med en tro fylld av övertygelse, girig i kunskapssökande och arbete, med innehavande av visdom tålmodig, i välstånd måttfull, i dyrkan underkastad, i fattigdom kysk, i svårigheter uthärdande, i jakt på halal inkomst [leverne], i vägledningens väg fröjdfull och avhållande från girighet [snikenhet].”

 

I dagens duaa betonas ödmjukhet och underkastelse inför Gud, i följet av Hans gudfruktiga tjänare, som vi ber Dig om O vår Herre ”… O DU Värnaren av de rädda” på årsminnet av karim Ahl al-Bait(A), Imam Hassans(A) födelse, i följet av honom och i beredskap inför Imam Mahdis(A) ankomst inshaAllah.

Pärlor ur månadens Ramadans dagliga duaa – dag 14

Ramadan-2010

اللهمّ لا تؤاخِذْنی فیهِ بالعَثراتِ واقِلْنی فیهِ من الخَطایا والهَفَواتِ ولا تَجْعَلْنی فیه غَرَضاً للبلایا والآفاتِ بِعِزّتِكَ یا عزّ المسْلمین

”O Allah, håll mig inte i den vid snedsprången…”

Människans snedsprång och misstag försvagar hennes tro och skadar hennes taqwa. Synderna är också snedsprång och vi ber Gud att ha överseende och inte hålla oss vid våra misstag utan förlåta oss.

Den som exempelvis inte ber direkt när bönetiden är inne, utan låter andra världsliga saker gå före, kommer bönen att förbanna personen för att ha försummat den och inte gett den dess rätt. Tvärtom om man ber i rätt tid så kommer bönen be Gud att ”skydda och förvara personen så som han förvarat bönen.” Ser man till att vara Gud till lags så kommer Gud se till att skydda och ingen kan skada en. Allt sådant av snedsprång och synd kan leda till många bekymmer och svårigheter och att olyckor drabbar oss. Många gånger är det som händer oss av bekymmer och olyckor p.g.a. sådant som vi själva gjort eller brustit i och fått över oss.

Varje person, i enlighet med sin förmåga, måste leva efter Guds lagar och föreskrifter och det kommer han att hållas till svars för. Var och en är alltså ansvarig för sina handlingar och Gud kräver inte mer än vad man har förmåga till. Gud säger i den heliga Koranen ”och Gud lägger inte över er större ansvar än ni har förmåga till” (2:286). Dock kan människan halka på denna väg ibland och ha snedsprång och det är det vi ber Gud att ha överseende med och förlåta.

 

Och vi ber Gud ”… och ursäkta mig i den från misstag och snedsteg…” det vill säga förlåta oss utan att det ska kosta oss något. Enligt Guds lagar inom fiqh (rättslära) har säljare och köpare rätt att ångra ett köp/salu så länge de inte skiljts åt. Och även om de skiljts åt och köparen utan anledning ångrat sig, är det mustahab (rekommenderat) för säljaren att ta tillbaka varan utan att minska något av dess värde. Detta kallas ”iqala” och det är det som vi ber Gud om i denna duaa; att förlåta oss våra misstag och snedsteg helt och hållet och på ett sätt så även dåliga effekten av det suddas. Och detta är inget som ligger långt ifrån Guds barmhärtighet och inget som är stort för Hans nåd och generösitet då Han är ”sari’ ar-redha” – den som snabbt accepterar och blir belåten.

 

Och vi ber Gud ”… och låt mig inte i den vara mål för bekymmer och åkommor…” Bekymmer och åkommor är som ett skott som träffar sitt mål och många gånger är det vi själva som gör oss till måltavla för många av dess bekymmer och olyckor [se den heliga Koranen 42:3]. Det vi sår kommer vi få skörda; så fungerar denna värld [se den heliga Koranen 99:7-8] Det är som en bil som kör på en rak väg. Skulle den plötsligt svänga så kommer den gå av vägen och in i diket. Det är på samma sätt med människan; när hon viker av Guds raka väg genom synd så krockar hon med Guds straff och hamnar i elände, och väcks hon inte och återvänder så hamnar hon i fördärv.

 

Och vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud ”… vid Din ära O DU Äran av muslimer.”

 

Det är natten till Imam Hassans(A) födelse; må Gud vid Ahl al-Baits(A) generöse skänka oss de bästa eid-gåvan och påskynda vår väntade Imams(AJ) efterlängtade ankomst och göra oss redo för honom i denna månaden Ramadan inshaAllah!

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 13

Ramadan-2010

Duaa reciteras inte bara för belöning utan själva duaa i sig är för att nå fulländning. Duaa har i sig renande och upphöjande effekt.

 

اللهمّ طَهّرنی فیهِ من الدَنَسِ والأقْذارِ وصَبّرنی فیهِ على كائِناتِ الأقْدارِ ووَفّقْنی فیهِ للتّقى وصُحْبةِ الأبْرارِ بِعَوْنِكَ یا قُرّةَ عیْنِ المَساكین

”O Allah, rena mig i den från förorening och smuts…”

Vi ber Gud att rena oss från förorening och smuts som är smutsen från synd. En troende människa har en god doft och en trotsande olydig har en dålig doft – även om alla inte uppfattar det så har det sin effekt. Precis som i historien där Uways Qarani(RA) hade kommit till Medina för att se Profeten(S) men inte kunde stanna för sin mors skull. Efter att han gått kände ändå Profeten(S) av hans doft och att han varit där.

När människan syndar och är olydig mot Gud, sätter det spår på människan inre och yttre. I riwayat berättas t.ex. att varje synd blir en svart fläck på hjärtat, som med tiden och med mer syndande blir större och kan ta över hjärtat. Då ser och uppfattar människan inte längre verkligheten och den gudomliga sanningen och kommer då bekämpa den!

Så människan måste göra sig ren från synders smuts och förorening och för det be Gud om hjälp och om att Gud ska förlåta ens synder, för att smutsen av dem också ska avlägsnas. Detta är möjligt endast med Guds nåd och barmhärtighet så vi ber Gud att låta oss vara bland de som utför sann tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse) och acceptera vår tawba så som Han uppmanat och lovat [se den heliga Koranen 39:53].

I denna tid vi lever i finns knappt total renhet och allt, speciellt det vi äter är osäker och i shubha (tvetydig). Halal mat spelar roll för acceptansen av duaa och månaden Ramadan är en möjlighet att rengöra vårt inre.

Som det nämns i riwayat blir hjärtat rostigt av synder och smutsen och rosten från hjärtat kan fås bort med istighfar och recitation av den heliga Koranen speciellt vid gryning, och även genom att ta hand om föräldralösa.

 

Och vi ber Gud ”… och skänk mig i den, tålamod över de fastställda bestämmelserna…”

Det som har fastställts och ska ske i Guds bestämmelse, ber vi Gud att skänka oss tålamod inför och låta oss vara belåtna med det och ta emot det med acceptans. Här är det frågan om sådant som enligt Guds visdoms fastslagits och som vårt bästa ligger i fast vi inte är medvetna om det och inte kan se det. Detta förhindrar dock inte duaa och att be Gud om dess förmildrade och om tålamod och att komma ur det så som Gud behagar.

Gud säger i den heliga Koranen ”Och VI kommer pröva er med något av rädsla och hunger och brist i rikedom och…” (2:155). Människan kommer alltså ständigt sättas i svårigheter och utstå prövningar för att utvecklas, renas och öka sin kaliber. De som ”företar tålamod” är dem som klarar sig och lyckas komma ur dessa prövningar segrande enligt versen.

I denna värld har var och en, i grad med sig själv och sin förmåga, bekymmer och prövningar att utstå; det kan skilja sig från person till person men ingen går utan!

En av de lärda brukade säga: den dag då du inte har någon sorg eller bekymmer, ska du veta att din tid snart är uppe.

 

Och vi ber Gud vidare ”… och skänk mig tawfiq till att ha taqwa…”

Om du har levt på ett sätt så att om någon skulle få reda på allt vad du har gjort, skulle det inte göra dig något och du skulle inte skämmas eller bli ledsen, är det varit ett liv levd med taqwa. I en mening innebär taqwa att utföra wajib (det obligatoriska som Gud föreskrivit) och avstå från haram (det förbjudna som Gud förbjudit), och detta för människan till högre höjder och ger henne en ärbar ställning hos Gud, utöver allt annat som Gud skänker en sådan människa. Gud säger: ”Sannerligen är den mest ärade av er hos Gud den med mest taqwa” (den heliga Koranen 49:13)

Månaden Ramadan är ett tillfälle för att öva taqwa (gudfruktighet och fromhet). Ett av fastans bakomliggande orsaker och dess direkta effekter är att få mer taqwa och det hjälper en att ha mer taqwa.

Och vi ber Gud att skänka oss även ”… och sällskap med de goda…” och vikten av umgänge och sällskap har betonats oerhört mycket då det påverkar människan till stor grad.

Det finns även en nära relation mellan taqwa och umgänge med de goda, då en människa med taqwa undviker umgänget av de trotsande som inte har taqwa.

 

Och vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud, under denna dag av Din heliga månad som snart har halvt passerat, att bevilja oss allt detta och mer därtill av vad dina goda gudfruktiga fromma tjänare bett Dig om och DU beviljat för dem ”… med Din hjälp O Ögonfröjden av de utblottade [nödställda och fattiga].”

Inkludera Imamen(AJ) och alla troende syskon, i synnerhet de nödställda, samt alla människor i era böner

 

Duaa Mojir är högst rekommenderat att recitera under 13, 14 och 15:e dagen av månaden Ramadan.

 

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 12

Ramadan-2010

اللهمّ زَیّنّی فیهِ بالسّتْرِ والعَفافِ واسْتُرنی فیهِ بِلباسِ القُنوعِ والكَفافِ واحْمِلنی فیهِ على العَدْلِ والإنْصافِ وامِنّی فیهِ من كلِّ ما أخافُ بِعِصْمَتِكَ یا عِصْمَةَ الخائِفین

”O Allah, pryd mig i den med sitr (förtäckande) och ’afaf (kyskhet)…”

Vi ber Gud att skänka oss dessa två egenskaper och pryda oss med dem. ”Sitr” betyder att täcka för andras synder; det vill säga inte gå runt och avslöja och berätta om vad vi sett personen göra. Det angår inte oss vad andra har för brister. Som vi har i hadith: lyckad är den vars egna brister gör honom upptagen från andras brister. Med andra ord, att vara så upptagen med att se till sina brister och rätta dem att man inte hinner hitta brister hos andra. Även om någon har en brist, säg det inte till någon annan. Det är baktal och det förstör fyrtio dagars handlingar och baktalarens goda handlingar överförs till den baktalades handlingars brev.

Så de som inte har med andras brister att göra, har den bästa prydnaden.

Och vi ber om ”’afaf” som innebär att inte synda och ha kyskhet som gör att vi avstår från synd. Vi ber alltså Gud att förtäcka andras brister, och inte gå runt och avslöja, och avhålla oss själva från synder också.

 

Och vi ber Gud ”… och förtäck mig i den med klädnaden av qonoo’ (belåtenhet) och kifaf (tillräcklighet)…”

”Kifaf” innebär som det är tillräckligt för livets gång. Har man mycket förmögenheter för dig med sig oftast tankemöda medan fattigdom kan det tvinga att sträcka ut handen till andra och be dem vilket för med sig förringning för människan. Så vi ber Gud att ge oss det tillräckligar oss och är tillräckligt för att räcka vårt liv. ”Qana’a” är också att vara belåten och förnöjd med det man har, vilket gör att människan inte nedvärderar sig själv genom att vilja ha mer och det för med sig ärbarhet för människan från Gud. Därför är qana’a den skatten som inte tar slut som Profeten(S) har sagt.

När man bejakar varenda liten nyck av sina begär och lustar, som aldrig tar slut och aldrig mättas utan ju mer de bejakas desto mer vill dem, gör man sig själv till slav för denna värld som fungerar som ett kärr där ju mer man rör sig desto mer sjunker man. Enda boten för nafs (jagets) omättliga begär är qana’a.

 

Vi ber Gud vidare ”… och för mig i den i rättvisa och justhet och trygga mig från allt jag rädds…”

Så vi ber Gud att få oss företa rättvisans väg och vara justa i allt – från vårt tal till vår handlande till vår tänkande till… Har vi rättvisa så förtrycker vi inte – varken oss själva eller andra.

Och vi ber Gud att värna oss och skänka oss trygghet från allt som vi skyr och befarar. Skänka oss skydd och säkerhet så inget hot vågar sig på oss.

 

Och vi ber Dig om allt detta O vår Herre och Gud ”… med Ditt värn O DU Värnaren av de rädda” O DU som ger tillflykt till vem som än söker tillflykt hos Dig.

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 11

Ramadan-2010

اللهمّ حَبّبْ الیّ فیهِ الإحْسانَ وكَرّهْ الیّ فیهِ الفُسوقَ والعِصْیانَ وحَرّمْ علیّ فیهِ السّخَطَ والنّیرانَ بِعَوْنِكَ یا غیاثَ المُسْتغیثین

”O Allah, låt godhet [välgärning] vara älskad hos mig i den och…”

Alltså vi ber Gud att låta godhet, goda handling och allt god vara gillad och älskad hos oss och i vår syn. Det är en viktig duaa att be om att vara på ett sätt så man njuter av godhet. Det betyder att själv också själv göra godhet, och hjälpa andra gärna i hemlighet. Det betyder att leva på ett sätt så att inte någons anseende kommer i kläm. I välgärning inte låta hyckleri och uppvisande av sig själv, blanda sig. Ge av det bästa som vi har råd med. Hjälpa närstående och familj i första hand och sen andra. Det har funnits lärda som vidtog försiktighet och sa att man inte skulle skicka zakat Fitriyye till andra städer om det fanns fattiga i ens egen stad.

Att skänka och ge till behövande av det Gud skänkt en, är en av de främsta formerna av välgärning, som räddar människan ur förfall, förutsatt att det skänks för Guds välbehag [se den heliga Koranen 2:195, 2:265, 2:112].

Men om en till synes välgärning görs för att få andras uppmärksamhet så har människan då dels antagit en partner för Gud i den handlingen. Och dels räknas handlingen som hyckleri och förlorar sitt värde, och det ställer dem som Shaitans likar [se 4:195].

Detta medan Gud säger i den heliga Koranen ”… sannerligen älskar Gud de välgörande” (2:195). Så för att vi ska vara älskade av Gud, ber vi Gud låta välgärning vara älskad av oss.

 

”… och låt fosooq (försyndelse) och olydnad vara hatad hos mig i den…”

Olydnad är när människan överträder Guds lagar och syndar. När människan insisterar i sitt överträdande och synd, kallas den fasiq då den fortsätter i sin olydnad. Och det är båda dessa tillstånd vi ber Gud att låta finnas ett ogillande och hat mot inom oss.

Gud talar i den heliga Koranen om just denna motbjudande känsla och hat mot kufr (otro), fosooq och ’osyan (olydnad) som Han låter infinna sig hos troende och dessa är de som går vägen av utveckling i välgång [se 49:7].

 

”… och förbjud för mig i den [Din] vrede och eld…”

Guds vrede och eldens straff drabbar de som ägnar sig åt olydnad, vilket innebär otacksamhet mot Hans välsignelser och leder till Guds vrede och straff. Gud säger i den heliga Koranen att Han inte bestraffar om man visar tacksamhet och tror, det vill säga använder Hans välsignelser enligt Hans välbehag och i Hans väg inom ramarna Han angett. Snarare belönar Gud dessutom för detta. Vill man vara trygg från Guds straff innebär det att företa taqwa (gudfruktighet och fromhet) och undvika Hans olydnad.

 

Och vi Dig O Gud om detta ”… med Din hjälp O DU Undsättaren av de nödställda” för utan Din hjälp kan jag inte uppnå något av detta. I riwayat följer i en liknelse att Gud sagt: den som tar ett steg mot mig, kommer jag till Honom springandes. Så vi får inte förlora hoppet om att kunna nå för att Gud står där redo för att ta vår hand; men vi måste också ta det där steget för att se Guds hjälp. O vår älskade Herre Gud, som vem än säger till Dig ”ge mig tillflykt”, DU ger; ta vår hand och släpp oss aldrig vid Din älskade Profeten(S) Mohammad och hans Ahl al-Bait(A).

Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 10

Ramadan-2010

اللهمّ اجْعلنی فیهِ من المُتوكّلین علیكَ واجْعلنی فیهِ من الفائِزینَ لَدَیْكَ واجْعلنی فیهِ من المُقَرّبینَ الیكَ بإحْسانِكَ یاغایَةَ الطّالِبین

”O Allah, låt mig i den vara utav de förlitande på Dig…”

När Profeten(S) frågade Jibrail(A) om innebörden av tawakkul, Jibrail(A) svarade: ”Innebörden av tawakkul är att människan får övertygelse om att nytta och skada, skänk och tillbakahållande är inte i folks händer och hopp ska inte sättas till dem, och när tjänaren når denna kännedom så att han endast handlar för Gud och sätter sitt hopp endast till Gud, rädds inte av någon annan än Gud och förlitar inte sig på annan än Gud och hoppas bara på Guds givmildhet; det är tawakkul till Gud” (Bihar al-Anwar volym 68 s 138 hadith 23).

En person frågade Imam Ridha(A) om vidden och gränsen av tawakkul och Imamen(A) svarade: ”[Tawakkul är] att du [med Gud som stöd] inte ska frukta någon annan än Gud…”

Allt i denna värld och nästa, och allt i världen, verkar enligt Guds order. Närhelst Han vill något, sker det och hela världen lyder under Hans befall [se den heliga Koranen 3:154 och 2:116-117]. Så vad än människan vill göra, behöver hon förlita sig på Gud för det och ta Hans hjälp. Imam Ali(A) säger i NahjulBalagha: ”Den som gör tawakkul till [förlitar sig på] Gud, gör Gud honom tillräcklig; och den som ber Honom, Han skänker honom; och den som utlånar till Honom [genom att skänka av de förmögenheter Han fått till behövande], återgäldar Han [hans skulder]; och den som tackar Honom, Han belönar honom.” Gud säger också i den heliga Koranen: ”Så om du bestämt dig så förlita dig på Gud; sannerligen älskar Gud de förlitande [på Honom]” (3:159).

 

Vi ber Gud vidare ”… och låt mig i den vara utav de segrande [frälsta] hos Dig…” De segrande innebär de lycksaliga som frälsts, vilka är de som lytt Gud och som Han låtit inträda Hans barmhärtighet och avlägsnat från Hans straff [se den heliga Koranen 6:15-16]. Lydnad av Gud, är också utav tjänarens nöjdhet och acceptans av Guds bestämmelse och påbud, vilket medför Guds nöjdhet över tjänaren och därmed frälsning och lycka.

 

Vi ber Gud också ”… och låt mig i den vara utav de nära till Dig…” Gud förbjude att vi skulle leva på ett sätt så att Gud skulle köra bort och avlägsna oss från Sin barmhärtighet.

De närmaste till Gud och de som når högre ställning är de som företar taqwa (gudfruktighet och fromhet), då Gud i Koranen angett taqwa som ett mått för anseende hos Sig; ”Sannerligen är den mest ärade av er hos Gud, den med mest taqwa” (den heliga Koranen 49:13). Och denna ställning går inte att nå utom med följet av de som föregått på denna väg och nått den och är Guds närmaste – Profeten(S) och Ahl al-Bait(A); må vi vara deras följe inshaAllah.

 

Och vi ber Dig O vår Herre och Gud om allt detta ”… vid Din favör O DU Ändamålet av de förfrågande…” Så vi kapar vårt hopp från alla håll och sätter vår tillit endas till Dig för att nå Dig.

Om du vill veta om din duaa accepterats eller inte; återgå till ditt hjärta och se efter om någonstans i något hörn av det, du fortfarande hoppas på något från annat håll eller inte. Se efter om du har förlorat hopp helt på allt och alla och inte ens har en blick på någon annans förmåga eller hopp att någon kanske gör något. Gud har sagt i en hadith: ”Jag svär vid Min ära och majestät att kapa hoppet av den som hoppas på annan än Mig.” (Kafi volym 2 s 66)