När kommer ”imorgon”?

Har ni märkt att när man väl har bestämt sig för att börja med en god handling eller kanske sluta med en felaktig vana så vill man starta tillämpa det från nästa dag? Många gånger kan man känna att det är skönare att skjuta upp det till imorgon. För detta kan man komma med många svepskäl för att övertyga sig själv och sitt nafs (jag). Fast när morgondagen börjar så får man samma känsla om och om. Dagarna går och ”imorgon” kommer aldrig!

Med tiden så hinner glöden släckas och hopplösheten ta över. Man känner att man står stilla på sin plats och utvecklas inte, men många gånger känner man också att man backar och tappar motivation och vilja för att gå framåt. Allt detta för att man inte tog vara på tiden och inte beslutade sig för att börja samma dag, samma minut och samma sekund.

Tiden tickar och vi vet inte när och var den kommer att sluta för oss, så varför inte bara bestämma sig för en sak och agera efter det på en gång? Varför låta glöden dö ut? Har ni också tänkt på detta?

Svara