Ett lyckat kärleksäkteskap

Ett lyckat kärleksäktenskap uppstår inte av att endast älska motpartens starka sidor och positiva egenskaper. Det hade annars varit väldigt enkelt och således inget svårt att uppnå. För ett sådant kärleksäktenskap krävs att man accepterar motpartens svaga sidor innan dennes starka sidor. Det är just detta som egentligen kan kallas för kärlek.

Detta är tyvärr helt försummad av unga par, som idag umgås mycket för att lära känna varandra innan äktenskapet, men som trots detta inte uppnår en sann kännedom av varandras personligheter. Däremot leder det oftast till attraktioner som i grund och botten baserar sig på förhastade känslor, vilka i sin tur minskar på intellektets förmåga att bedöma och ta ett rätt beslut. Därmed upptäcker man inte varandras brister och dåliga vanor förrän det gemensamma livet har startats. Detta leder till att kärleken blir kortvarig och känslorna gentemot varandra börjar minskas dag för dag. Var och en av dem ser sig själv vara felfri och lider av att leva med en bristfällig partner. Man ser sig själv som ett offer som förtjänar en bättre partner att dela livet med. Man tappar tålamod för varandras brister och många små som stora gräl uppkommer. Ibland kan dessa problem bli så pass stora att man till och med bestämmer sig för skilsmässa.

Imam Khomeini(RA) brukade ge ett råd som present till unga par som han läste vigsel för. Han brukade säga till dem: ”Kompromissa under hela ert liv.” Många av de som fick detta råd och som faktiskt följde hans råd, återberättar att detta enkla och mirakulösa råd gjorde att deras förhållande och kärlek växte dag för dag under hela deras liv. Det ledde till och med till personlig utveckling med stöd av varandras värme och tålamod.

Om man idag kunde ha med sig detta som tumregel i sitt äktenskap hade vi kunnat minska på våra skilsmässor.

Kom ihåg att ingen är felfri!

  1. Bra råd! Har sett alltför många par som hamnar i en ond cirkel av jag-förtjänar-mer-av-dig cirkel där båda parterna kräver kontinuerlig energi av varandra för att hålla upp vardagen utan ta hänsyn till att det finns två parter: den som ger energi och den som mottar. Båda kan inte vara mottagare samtidigt och kräva uppmärksamhet, handling och förändring enligt eget behag. Man måste både ge och ta. Konstant mötas i mitten. Fortsätta att kompromissa som Ayatullah Khomein(RA) säger. Då kommer man långt.

Svara